Nu tänkte jag ta och göra som Izabelle gjorde i går, skriva ett inlägg om enbart mig själv. För somsagt så är det ju mig och Izabelle som bloggen handlar om, så då kan det vara roligare för er som läser att veta lite mer om oss.
Jag heter alltså Lisa Nilsson, eller ah fullständigt namn blir ; Lisa Anna Tomas dotter Nilsson Wallin. Jag är lika gammal som Belles, alltså född 92! Mer exakt, 10 Juli 1992. Fyller alltså år i morgon, så då kan ni ju passa på att gratta mig haha. För övrigt, så är jag väldigt glad av mig, snäll, skrattar åt det mesta dvs nästan hela tiden. Som person är jag väldigt känslig, eller jag blir alltså lätt sårad och ledsen. Men det som inte dödar mig kan ju bara göra mig starkade right? Jag är också en sån person som vill ha uppmärksamhet, inte så att jag vill stå i centrum hela tiden, men vill ändå synas. Jag är beroende av exakt tre saker, kärlek, musik & min plattång. Bland mina kompisar är jag väl känd över att inte vara så seriös, fast det är väl inte någon av oss egentligen, vi skämtar och skojar nästan jämt. Men när det gäller kärlek så är jag seriös, och jag letar för fullt efter den sanna och rätta killen. Fast kommer nog aldrig hitta den rätta, jag är så jävla kräsen vilket är väldigt dåligt. Speciellt för någon som jag, som verkligen vill ha en pojkvän. Jag har så lätt att fatta tyckte för killar, men när det kommer till riktigt starka och djupa känslor så blir jag kräsen och hittar minsta lilla fel, jag stör mig på allt, helt sjuka saker som man annars aldrig tänker på. Men trotts det så är jag fullkomligt kär i kärleken. Och skulle nog aldrig klara mig utan kärlek från vänner och familj. Något annat jag heller aldrig skulle klara mig utan är ju helt klart musik. Musik är min livskraft, genom låtar och idoler så har hela mitt liv förändrats till något så jävla mycket bättre. Och min tredje drog som nog är den mest dåligt effektiva är ju plattången, men det känns som att det inte är något jag behöver gå in på, alla vet ju vad det är och ja. Min största rädsla i livet är att mista någon som står mig nära, det är familj och vänner som får mig att vilja leva. Någon annan rädsla är, getingar. Jag är inget stort fan av smärta, och ont som fan gör det ju när man får ett geting stick. Men trots mitt hat mot detta djur, så värkar dom älska mig. Ett sällskap på tio pers, varav mig och jag kan garantera att det är MIG som där surrande jävla sakerna väljer att trakasera. Fyfan! Men det var nog lite om mig i rätt korta drag, hope you like it!